Tonika, mollparallell, subdominant, dominant
Jag var på rymmen en natt med dig,
hörde leden susa fort som fan.
Asfalten var kall och hård
men stödde mina svaga ben.
Där på gatan var det svårt att vara still,
trots att det var där jag ville vara.
Man blir så rastlös av att veta
vad man vill men inte hur.
Såhär i efterhand vet jag hur det känns
när man inser att man inte orkar mer,
och att man har ljugit för sig själv så länge
att man har tappat tron.
Så man kryper in i vintern igen,
och man gömmer sig under duntäcken.
Men du vet att det var vinter den där natten...
och sen vår.
Skrivet på en onsdag
Lördagsmorgnar bär något särskilt med sig.
Man har doften från natten i håret,
ljuset från dagen i fönstret,
friden från friheten i helgen.
Och jag är ännu inte för gammal
för chokladmjölk.
Manus
En månbelyst trädgård med färggranna lyktor. Ett äppelträd och en stuga. Lågmält samtal.
HON (till VÄNINNAN, hörbar viskning):
"Kan inte du säga något så jag får gå härifrån?"
Paus.
HAN reser sig först och går därifrån.
Sista biten i språngmarsch.
Perseiderna
Om man räknar stjärnorna
var det ett år sen
vi låg på rygg
och räknade stjärnorna.
I år var det molnigt,
inte samma självklarhet
som släppte igenom
perseidernas stjärnklarhet.
Att veta vad man ber om,
det är det stjärnfall är till för.
Att räta på ryggen, andligt,
och känna vad man vill.
Men jag har aldrig egentligen
behövt några perseider.
Livbåt för myteristen
Tekniskt sett är det väl lika länge sen
som han
avslutade ett teoretiskt
men opraktiskt förhållande
på ett distanserat och nonchalant sätt
och jag
bad henne möta mig mitt i natten,
ledde henne upp till Kungshöjd
och sköt henne rakt i hjärtat.
Hon frågade, och min tystnad
var kanske värre än mina ord.
Jag antar det fanns nån jag skulle ringa
om jag lämnade henne då.
Och inget annat höll mig kvar.
Skuggspel är ett vackert ord
Kalla fram mina ljusa sidor,
som jag minns dem
från svunna vårar och höstar.
Häng upp mina tankar
som mörka negativ
och släpp igenom ljuset,
bit för bit.
Släpp igenom havet,
våg för våg.
Låt floden komma.
Lake Silencio
Det hörs ett sus av hunger utanför fönstret. Eller så är det min egen tomhet som sprider sig.
Ljuden som förknippas med ett avslut har också något att säga.
Fire within
Ibland känner jag en eld
bakom mina ögon,
en kraft som skulle kunna
pressa dem ur sina hålor.
Jag vet att de är öppna
på ett särskilt sätt,
jag föreställer mig att man kan se det på mig.
Nu lever jag, nu glöder jag.
Nu kan jag göra allt.
Någon målar sitt hus
Moln omringar mig,
men jag är i lugnets öga.
Jag ser Guds skära skärm
och förstår vad som hände
med frälsning och försoning.
Plötsligt slår det mig
att jag aldrig varit med om
en molnig soluppgång.
Himlen öppnar sig för oss
som tålmodigt väntar
i den sista kylan för en
glimt av imorgon
och evighet.
Kardemummakaka.
Marmelad.
Kylskåp som öppnas,
och trappor.
Nånting större
Ljudet ekade svagt i området. Som knackningar från rummet bredvid.
Yxan föll och föll, igen och igen.
Det finns något romantiskt i trapphuset
Det är alltid som kallast
just innan skymningen...
och gryningen.
När man står inför avgrunden
och när man är på botten,
tittar upp.
När tåget far iväg med dig,
när det saktar in på stationen.
När kärleken dör och kärleken vaknar.
Binär procession
När man är tom men uppriven,
lite ångest och flykt.
Känner en klump av outtalad
känslighet i mitt bröst,
trots alla ord och rader.
Som två är det vår enighet
(eller brist på sådan)
som gör saker vackra.
Som en får man söka upp
det som redan är vackert
eller hitta sin egen enighet
(eller brist på sådan).
Einstein
Kontrasten mellan himlen och kyrkan
är som den mellan nu och då,
natt och dag, jag och jag.
En grånad natt går mot
måndagsmorgon.
Asfalten är mörk och tung
av regn, men mina tankar
är märkligt lätta.
Allt som var för ett par timmar sen
är kvar, men något i mig
har släppt taget.
Är det det som är att vara
ung och dum?
Älven speglar staden
men i tillräckligt mörker
blir bilden förvanskad.
De tunga grå molnen
av realitet och fakta
försvinner på vägen,
och bara ljusen
kommer upp igen
diffusa men vackra.
Relativitetsteorin, as it were.
