En ursäkt
Tvärtemot mina normer ska jag här skriva något som inte är lika poesiprosaiskt.
Jag har inte bloggat på länge länge länge nu. Mer än en halv månad har passerat.
Ber om ursäkt, för han eller hon som regelbundet tittar efter.
Nu tillbaka till poesiprosan.
Jag har inte bloggat på länge länge länge nu. Mer än en halv månad har passerat.
Ber om ursäkt, för han eller hon som regelbundet tittar efter.
Nu tillbaka till poesiprosan.
Jag kom att tänka på något häromdagen.
Tror att jag har glömt det nu.
Det kan ha varit något om frihet.
Tror att jag har glömt det nu.
Det kan ha varit något om frihet.
Jag vill ha frihet i allt jag gör.
Ska jag vara bunden ska det vara
av egen fri vilja.
Ska jag vara bunden ska det vara
av egen fri vilja.
Det kan också ha varit
något om skönhet.
något om skönhet.
Det är lite underligt med vad som är vackert.
Ibland är himlen vacker.
Ibland är det vinden.
Och ibland är det bara ljudet
av spårvagnarnas sång i skymningen.
Men allra mest är det nog livet som är vackert.
Jag känner att jag tvingar ur mig
text, inte av fri vilja, utan för
att jag känner att det är min plikt.
Som sagt så måste jag ha frihet.
Har jag inte det kan jag inte uppnå
det andra ämnet jag diskuterade.
Frihet = skönhet.
Ibland är himlen vacker.
Ibland är det vinden.
Och ibland är det bara ljudet
av spårvagnarnas sång i skymningen.
Men allra mest är det nog livet som är vackert.
Jag känner att jag tvingar ur mig
text, inte av fri vilja, utan för
att jag känner att det är min plikt.
Som sagt så måste jag ha frihet.
Har jag inte det kan jag inte uppnå
det andra ämnet jag diskuterade.
Frihet = skönhet.
Jag kommer säkerligen skriva här igen.
Bara inte just nu.
Men vem vet när
problemen
hopar sig igen?
Bara inte just nu.
Men vem vet när
problemen
hopar sig igen?
