15
Korset i himlen,
som ett åberopande
av ursprunget och
kärleken därtill.
Allt som blir kvar
efter tvåtusen år
är revolutionerna.
Så less, less is more?
Nådde min fristad.
Det var länge sen nu.
Murarna raserade,
insynen nu total.
En våg av sorg
och lite hjälplöshet
svepte förbi.
Än saknar jag dig på vissa sätt. Dig och tiden.
Det djup som fanns i ditt frustrerade förstående,
den naivitet som tillät mig att vara ung och dum.
Spontancrescendo
Vissa saker är vackra
när man är tillsammans,
men minst lika vackra,
på ett annat sätt,
när man är ensam.
Det enda som återstod
av ögonblicket och publiken
var de gråblå tonerna i
överhavet
och de stegrande ljusen i
nedanhavet.
Människorna som stirrar,
jag sluter ögonen
och sväljer mig själv.
Undrar om någon annan
hör vad jag hör
när jag låtsas
att jag sprider ljus.
Arkimedes
Sagan om ilskan
man upplever
när man upptäcker
att man inte är vad man tror,
och om pojken
som aldrig skiljde
på allt och inget;
som ville se en gråzon
och en bro,
försoning och tro.
Som såg vad han ville
tills jag tvingades blunda.
Kristallklart, i mig flyter världen samman.
Ta dig samman.
Musik som i en dröm
En stor tyngd, håglöshet som sällan förr.
Så mycket outtalat och tvivlat,
så mycket viskat i mörkret till tomma
vita lakan och till månen därute.
Går hem på kvällen och vill göra något,
för nätterna är så stumma just nu.
Kylan gräver sig in och mina fingrar
stelnar som levrande blod.
Såren är symboler, passé.
Emellanåt en stjärna,
Hermes i kvällningen.
Men han försvinner lika snabbt som han kom.
Pegasus då, skön som vinden men ogripbar som sitt medium.
"Och mitt tvivel växer till förtvivlan."
På en mörk plats i norr
Satt på knä, djupt försjunken i en lek och snö.
Runt omkring rullade ett stort maskineri på,
drivet av ting av metall och papper,
beställt av någon med en dröm.
Jag såg norrut:
Oändliga vidder, vallar av snö
som ett levande hav av is
som tonade in i en himmel
svartare än vår,
med platta stjärnor i mängder.
Jag såg söderut:
Ett berg, en trappa,
en tavla eller spegel
full av tömda människor
redo att fyllas av allt vad de
betalat så dyrt för.
Med tid, pengar, förhoppningar och ork.
Mitt emellan allt en staty, helgjuten i dagens brons,
täckt av vinterns lugnande skynke.
Bakom mig, en scen, dold i sceneriet,
där en välkänd och andra spelade
"If you're going to San Fransisco".
Tusen timmar i vintern, plast och päls.
Très bien
Lutar mig tillbaka och känner
stormen av stillastående luft
rycka i mig, indirekt.
Skriken från vibrerande metall
och suset av glas som ligger plant
i luften
och formar vågor som
en fågel som lyfter från vårens första sjö.
I väster går solen ner,
bakom ödebyg, blåa ögon
och kuster.
I öster lyser strålkastare,
hologramskuggor
av ting som dränkts i våra
synder och luster, våra liv.
Vi förlorade, och istället för
att söka (och finna)
sökte vi ersätta.
Dränk, dränk, dränk dina sorger.
Drink, drink, drink till din lycka.
Drunk, drunk, drunk.
Hur man föder ånger.
En cirkel lika rund som dina läppar,
speglade i flaskans botten.
Cry baby, cry.
