Planck

Numer är det svårt att minnas
vilket fönster som var hennes.
Jag försöker räkna ut det,
men kan inte erinra mig om det var
tredje eller fjärde våningen.

Jag minns den lägenheten väl;
så spartansk, så helig, så genomtänkt, så feminin.
Minns att vakna, sent på förmiddagen,
i bäddsoffan med Skansberget
och dess himmel ovanför sig.
Att räkna bilar från balkongen,
att dansa, stilla och ömt, till
Håkan Hellströms ballader.
Att gå hem, varm och lycklig,
eller att gå dit med löfte
om varm choklad fem på natten.
Att säga:
"Får jag göra något klichéartat?"
och lägga armen om dig.

Det var då själva fan att jag inte
kan komma ihåg bakom vilket fönster
jag levde det där livet.

En vän uttryckte sin
omtänksamhet och undrade
om jag skulle hitta
till hållplatsen.
Men jag tänkte:
"Man går väl,
om natten?"

Och tystnaden utan mänskliga moment eller motiv,

fyllde en tomhet i mina öron och det
däremellan.
Jag stannade och lät vindens sus
smeka mina tinningar och
syrsornas desperata gnissel
studsa omkring i min ihåliga världsljudbild.

Att vara ensam är min största sorg,
men att vara död bland liv
är det och mer därtill.

Oh my brothers, we're three

And through the morning I feel you

Oh my brothers and me

We're never as lonely as we're free

Att dina ögon glittrar ikapp
med stjärnorna på din panna
är en dröm jag bär med mig;
alltid, varje natt, varje år.
Att sitta nära dig,
med svart natthimmel
ovan och mellan oss,
andedräkter som ånga
i novemberluften.

Utmaningen i din blick,
förväntan och våghalsighet
i mitt bröst.

...till sammanhanget,
från det egentliga syftet.

Min förlust, deras lusta
och lustigheter.
En generation försjunken
i nuets friheter, kvällens
förlösande/förslösade energi.
Nog har de det trevligt,
nog är det nog så oskyldigt.
Men i mig finns en akademier,
en gourmet, en njutare av finkultur.
Då hatar jag det sinnesberövade nöjet.

Det sinnesberövade nöjet.

Jag har kysst någon i ett åskväder.
Jag har kysst någon i en skog.
Jag har kysst någon på en säng.
Jag har kysst någon på ett berg.
Jag har kysst någon i ett tält.

Och det är just de kyssarna som räknas.

Det är alltid på resan
som själen får sitt starkaste uttryck,
i kontrast mot alla nya intryck.

Psykoser är psykets försök
att visa sin identitet och unika existens
i en värld där vi är individuella
men konforma,
samlade i vår splittring och vilsna,
men i flock.
Ulven är här den fritänkande
mänskligheten,
gömd under bomullstussar av
indoktrinering och mediapåverkan.

Sov sött på dun av säkerhet,
glöm allt om livet, världen, fysiken och entropin.
Du är säker i din världsliga systematik.

Jag ska bara sitta här
i ljuset från mitt sovrumsfönster
och se vart mina tankar bär,
hur de väver fagra mönster.

En natt var månen höljd i dimma,
en natt sågs var stjärna klar.
I natt slog ingen ödestimma,
i natt är allt kvar som det var.

Allt jag hör är brus
som studsar över taken.
Om jag kunde se på saken
i ett annat ljus?

Jag ska bara sitta här
i ljuset från mitt sovrumsfönster
och se vad jag i hjärtat är,
hur jag bliver till ett monster.