Planck

Än har jag inte riktigt vaknat.
Eller jo, vaknat har jag.
Men jag har inte vaknat som jag vill.

Jag vill ha en liten lägenhet någonstans,
ett litet kök och ett litet sovrum.
Någonstans har jag klämt in ett pianoforte
och så har jag österläge.
Sydost, kanske.
Såhär på morgonen skiner solen in genom
persienner som jag medvetet plockat sönder.
Jag kanske gör en omelett, kanske dricker kaffe?
Jag sätter på musik på en stereo som kanske
inte är särskilt bra... men i den här lilla
egna lägenheten räcker det.
Vid tio-tiden, när solen står vackert halvhögt över mig,
sätter jag mig vid pianot och bara spelar, låter
solljuset stryka mig över ryggen.
Och resten av dagen kan jag göra en massa annat.
Det viktiga är att det är trångt i hemmet:
För vi är två, som bor i en, som är mitt i oändligheten.