Striden med tiden

Lägger band och sluter till - tvingar undan det som jag vill.
Alltid ska man vänta, all tid ska slösas,
tills man kan hämta skörden av sin tålmodighet.
Men då finns ju ingen tid kvar att njuta.

"Men allt jag ser, allt jag hör
Din röst, din blick, ditt skratt
Du har ögon som berusar en natt
Så jag väntar, jag väntar,
om tiden vill ifatt"
- Lars Winnerbäck, "Om Tiden Vill Ifatt"


Jag har levt i 16 år:
jag kan leva i 16 dagar till.

Evigtimma

"Ballerina
You must've seen her
Dancing in the sand"
- Elton John, "Tiny Dancer"
Känner mig som hemma.
Det är inte samma hemma,
men det är samma trygghet.
Inte samma rastlöshet
utan en annan sysselsättning.
Fläta fingrar, panna mot panna.
Ögon i ögon, musik i stunden.
Läppar mot läppar, drömmar blir sanna.
Armar och ben, kedjad och bunden.
Fast i underlandet,
i evigtimma.
Söker sambandet
där stjärnor glimma.
"Turning back, she just laughs
The boulevard is not that bad"
- Elton John, "Tiny Dancer"

Lindelya

Jag känner en viss press att prestera något underbart, obeskrivligt, aldrig tidigare skådat, för henne.
Tyvärr har kärleken funnits alltför länge, och jag vet inte hur det kan finnas något kvar att skapa i dess namn.
Likväl försöker jag, och gläds åt att hon gläds över mina försök, hur ovärdiga de än är: Det är väl det som är besvarad kärlek.

Det är ovant att tänka sig och
liknar inte något jag haft förut.
Och jag tvekar inte, jag ser mig
inte förstulet omkring innan jag
kysser henne. För hon är min
stolthet, min storhet, och min
smärta i saknaden - men
framför allt är hon bara
alassë - lycka.

Agaponauten

Och det är svårt att tro,
det är svårt att förstå.
Hur man plötsligt lyfts upp, lämnar marken
och alla dess obetydliga, krångliga snårstigar.
Man lämnar de tunga grå molnen, ser hur de
som i trans lämnar plats åt två kroppar på väg upp.
Sen sluter man ögonen igen, för blickarna möts,
och sen öppnar man dem igen.
Och där är man, på månen,
med
Silversand, kopparhav, gulddroppar och diamantglans.
Stjärnstoft, finpulver, antimateria och sånt som inte finns -
någon annanstans.

(Om) tiden vill ifatt

"Du får mig, du får mig, du får mig
Det känns som allt kan börja nu
Jag ger mig, jag ger mig, jag ger mig
Jag ger, du får, jag tar, precis som du"
- Lars Winnerbäck, "Du Får Mig"
Åh, denna välbekanta men alltid lika nya känsla.
Och att det var så lätt, att bara fråga:
Får jag göra något klichéartat?
Det fick jag.
Du har så underbara ord,
och har alltid rätt svar, rätt citat, rätt referens.
Hela världen vänder sig när vi säger:
"Pettson och Findus!"
"Jag vill bara ta din hand    
Och kyssa dina röda läppar!"
- Lars Winnerbäck, "Röda Läppar"
Jag skulle kunna dra miljoner av citat
som tycks stämma in på vad jag känner
men inga skulle spegla dig och dina ord.

It's a little bit funny

"Din mamma kanske hörde av sig,
kanske en släkting som är sjuk vem vet?
Eller din telefon gick sönder,
du kanske tappade den i havet?"
- Säkert!, "Du Kanske Var På Holmön"
En kort men koncis vila.
Väckt av ett tjut av smärta,
metall som misshandlas.
Jag tänkte:
Idag ska jag ta det lugnt,
vara cool, inte för mycket,
inte för snabbt.
Inte för vågat,
inte för uppenbart.
Men när timmarna kryper och klockan
närmar sig själens mörka tedags,
kan jag inte låta bli.
En tidningsnotis påminner mig,
och jag måste.
Två och en halv timme senare
har jag inte gjort något.
Eller har jag?
Det är som om jag inte.
"Look at me
Oh my love, oh my love
Here I am
What am I supposed to do?
What am I supposed to do?"
- John Lennon, "Look At Me"

Strängteorin

Det är något som är magiskt, ändå.
Ännu vet jag inte om det är rätt sorts magi,
men något är det. Som gör luften varm, som
gör tiden kort, som gör sötman överflödig.

Idag är jag apatisk.
Man blir sån när man sover för länge.
Jag blir sån när jag sover för länge.
Det känns som att jag har både för få
och för många timmar kvar av dagen.
En tomhet stryker över armen,
och den faller slapp över vitt och svart.
Tusentals ben slutar krypa och lägger sig
lydsamt stilla över tusentals toner.
Istället fälls ett par vingar ut, och suger
åt sig en osynlig ström av honung, citron,
salt och peppar. En skarp ton av ingefära,
något smygande som smakar kött, och
strängteorin.

"Twang it again and it's a neutron!
Twang it again and it's a proton!
Twang it again and it's a quark!"

Jvivjämjvajäd

Jag vet inte riktigt varför,
men det värmer,
att värma.
Någonstans där bland berusade och förfrusna människor.
Hade jag kunnat lämna dem, och honom?
Lita på att han skulle förstå?
Lita på att han kunnat gå?
Och hade jag kunnat
lita på dig?
På mig?
Naturligtvis var jag bunden av mitt löfte.
Men om jag vetat, och om jag varit fri?
Hade jag slängt bort en vän, för en annan en?
Jag känner ingen.

"Så för din och för min,
men inte för kärleks skull:
Kom och värm oss i natt"

- Lars Winnerbäck, "Inte För Kärleks Skull"

Kom och värm oss i natt.
För kärleks skull och
för din och för min.

RSS 2.0