Tonika, mollparallell, subdominant, dominant
Jag var på rymmen en natt med dig,
hörde leden susa fort som fan.
Asfalten var kall och hård
men stödde mina svaga ben.
Där på gatan var det svårt att vara still,
trots att det var där jag ville vara.
Man blir så rastlös av att veta
vad man vill men inte hur.
Såhär i efterhand vet jag hur det känns
när man inser att man inte orkar mer,
och att man har ljugit för sig själv så länge
att man har tappat tron.
Så man kryper in i vintern igen,
och man gömmer sig under duntäcken.
Men du vet att det var vinter den där natten...
och sen vår.
Kommentarer
Trackback
