Planck

Kontrasten mellan himlen och kyrkan

är som den mellan nu och då,

natt och dag, jag och jag.

En grånad natt går mot

måndagsmorgon.

Asfalten är mörk och tung

av regn, men mina tankar

är märkligt lätta.

Allt som var för ett par timmar sen

är kvar, men något i mig

har släppt taget.

Är det det som är att vara

ung och dum?

 

Älven speglar staden

men i tillräckligt mörker

blir bilden förvanskad.

De tunga grå molnen

av realitet och fakta

försvinner på vägen,

och bara ljusen

kommer upp igen

diffusa men vackra.

 

Relativitetsteorin, as it were.