Solbad
I guld nedsänkta persienner
vilar mot mina ögon.
Skyddar. Stadgar. Skiner.
Vita väggar, konkava.
Ett fönster, en bild av
allt.
Regnbågens symbolik;
om en erövring,
en vunnen strid.
Triumfbågar,
förskönande.
Men aldrig
försonande.
Så kom ner till mig
på jorden, i marken,
i döden, i sömnen,
i sängen här.
På vita lakan som vita moln
faller du som solen
och jag strax efter
som en långsträckt skugga
i skymningsljuset.
I min svarta kavaj och
din svarta fluga.
Syrén
En lätt aning av violett
i skuggan under molnen
när skymningen dalar ned.
En glöd strax under horisonten,
något gryr under dina tunga ögonlock,
något gror bak ditt vita pannben.
Som när jag skriver det här,
innan vår och innan natt,
skakar mina händer.
Du tar dem i dina,
men bara kort.
Sedan faller natten
och vi.
Fågeln
En båt längs horisontstranden,
en tropikfisk i lagunen,
en skepnad i djupet,
en skärpa i bruset.
En omväg, spontant planerad,
och i sista stund
tveksamt begrundad.
Krisen förbisedd och snart förbi,
men så du i vårjackan,
sen april, sedan sen april.
Det var jag.
Där något för alla outtalat,
för alla dolt, krypterat, isolerat.
Sök veta och ni skall,
men hemligheter flyr inte
på egna ben.
