Någon målar sitt hus
Moln omringar mig,
men jag är i lugnets öga.
Jag ser Guds skära skärm
och förstår vad som hände
med frälsning och försoning.
Plötsligt slår det mig
att jag aldrig varit med om
en molnig soluppgång.
Himlen öppnar sig för oss
som tålmodigt väntar
i den sista kylan för en
glimt av imorgon
och evighet.
Kardemummakaka.
Marmelad.
Kylskåp som öppnas,
och trappor.
Kommentarer
Trackback
