Ode till Sol
Långsamt som en glöd tänds skyn,
blånar och ljusnar som en låga,
himlen är ett kol
som slocknar varje natt
och vaknar till liv i gryningen.
Atmosfären brinner
under hettan från Helios blick,
men det är ljuset
som vrider sig följsamt runt träden
och hittar igenom till andra sidan
som ger världen en air av guld.
Det trasiga ljuset
passar ögon som mina.
Om hela vår planet vore transparent
såsom löv och grenverk,
då skulle ett djuprött sken studsa mellan kullerstenar,
valar skulle kasta skuggor på molnen,
Uluru skulle anses jordens största rubin.
Men som världen är skapt falnar himlen,
den sugs upp av lyktstolpars kristallkulor.
Rodnande himlaväv fyller artificiella himlasfärer
och bildar representationer
av galaxer och nebulosor nedan.
Okända stjärnor överglänser skenet från ovan
och skiner av snarare än på.
Genom mina ögonfransar
blir de supernovor mitt i staden.
