Vaken 2

Jag anar något långt ner i djupet.
Svart, svart vatten.
Svart, svart, var natten.
Prövande sträcker jag ut handen och känner på det.
Det är inte kallt, men jag drar ändå tillbaka den.
Inte riktigt än.
Inte riktigt än.
"I'm a fox trapped in the headlgihts
and I'm waiting, for the tyres to spin over me"
- Noah and the Whale, "Stranger"
Det kommer att ta lite tid.
Men det är det värt.

Vaken

Det är en seg start, men efter lite kyla och några
oväntade leenden smälter isen undan för undan.
Vad var det som fyllde ut de där timmarna?
Var det det tysta och förlägna stirrandet?
Eller var det det tafatta drickandet?
Kanske orden från bordet intill?
Men inte var det väl tid?
Var cé lú? Canasta
limbë lú?
I vilket fall så somnade jag om natten.
Och vaknade om natten.
Och somnade om morgonen...
för att vakna om dagen.
Och tänka om dagen.

Korven och brödet

Jag drömde förvirrat, och förfelat.

Dagen är förlorad, den ligger och ruttnar i min säng. Ljusen utanför fönstret suger åt sig den varma kraften hos solen, och lämnar resten i mörker. Men parketten lyser gyllenbrun och kylan tränger in precis tillräckligt mycket för att hålla mig vaken. Luften går i vågor, ugnsluckan slår igen, aromerna regnar över mig. Tillfreds? Jovars.

"Och han ringer och säger: 'Det mörker du ser
gör att stjärnorna märks lite mer.'"
- Lars Winnerbäck, "Vänner"

Och tänk såhär:
Korven
är egentligen
en lång prick.

I Eleni Ninqui

"Somliga går, skyndar sig härifrån
Jag väntar vid telefon
Men åren bara går
Alla människor har
Drömmar om att ge sig av
Du ville stanna men den här stan
Var mer än du klarade av"
- [Ingenting], "Medan Vi Sov"

Och mitt i natten, när blodsockret sjunker undan,
men adrenalinet håller dig vaken, och en liten
stjärnkonstellation blänker utanför fönstret.
När man säger: Stanna.
När man säger: Snälla.
När man säger: Tack.


Elen síla lúmenn' omentielvo.
Långa vägar, något säger "evighet".
Alldeles för mycket ljus i en så mörk miljö,
alldeles för mycket värme på en så ödslig plats.
Och så har man gått vilse, men man fortsätter gå.
Man förlitar sig på stegen från sin följeslagare,
man lyssnar konstant, insuper natten och
den mycket kalla, men hjärtligt varma,
stämningen som båda vet om.
Men ingen gör något åt.
Och varför skulle de?
Det är ju så overkligt,
och de har all tid i världen.
Gatan är tom.


"Hon står och lindar in sitt leende och alla utanför
tror att hon fryser för hon gör sådär som alla andra gör
när det är kallt och det är kallt, men inte innanför."
- Jakob Hellman, "Hon Väntar På Mig"

Melnyë

"I know I'll never be lonely
I've got songs in my blood
I'm carrying all the love of an orchestra
Give me the love of an orchestra"
- Noah and the Whale, "Love of an Orchestra"

Och... tagning.
Filmen rullar. Kameran rullar. Tungan rullar.
Drömmar rullar, vältrar sig i intet som valar i Nordsjön.
Sen pilar de iväg.


Ólanyë polda nilmëon.


En oväntad omfamning; jag önskar att jag hade
varit beredd på att uppmärksamma den.

Apati med energi

"Varför inte stänga av solen fort
För vi lever inte länge nog för att

Rätta till allting de gjort mot dig

Rätta till allting de gjort mot dig"
- Lars Winnerbäck, "Du Gamla, Fria Nord"


Du förtjänar bättre.
Gör jag?
Varför inte?
För att jag gjort så mycket dumt.
Inte mer än du gjort bra.
Nej, och inte mindre heller.
Så du menar att det blir någon slags balans?
Jag menar att jag redan har allt jag förtjänar.
Och allt jag vill ha, för den delen.
Du är stark du.
Nej. Inte stark. Men realistisk, och kanske lite, lite...

- Speciell -



Det kanske är det som hänt:
"Man måste dö några gånger innan man kan leva."
Är jag frälst nu? Återuppstånden? Eller bara mer erfaren?
"I was the dreamweaver
But now, I'm reborn
I was the walrus
But now, I'm ----
And so, dear friends
You'll just have to carry on
The dream is over!"
- John Lennon, "God"

Tretton trappor opp

Det kanske är det som är problemet?


Verkligheten är det enda som är märkligt, för den är det enda som är verkligt.Och vad är det jag ser åt, ler åt?
Jag tänker inte på det, det bara kommer.
Jag har en hypotes.

Det är inte världen omkring mig som blivit vackrare,
och det är inte mina ögon som blivit klarare.
Det är min hjärna som blivit till g(l)as.


"Sen du var här har tiden tickat fort
Jag är nog mera inspirerad nu, jag längtar inte längre
Efter tågen som ska ta mig härifrån
Och allt som tråkade ut mig då
Känns lite mera värdefullt sen du var här

Låt tiden gå
Jag är samma nu som då
Samma mänska ungefär
Fast med lite mera lust
sen du var här"

- Lars Winnerbäck, "Sen Du Var Här"
Bryr jag mig?
Om jag inte gör det,
bryr jag mig?

Liten pojke, tjock man

Det är inte jag som behöver någon,
det är de som behöver mig.
De vet bara inte om det än.


"Jag står i Vasaparken,
ser pojkar och flickor
gå igenom kärlekslunden
jag skulle byta plats med
vem som helst, på sekunden
om jag kunde."

- Håkan Hellström, "Atombomb"

Det är inte som att jag inte behöver, inte längtar, inte hoppas.
Men jag har fått en ny dos tålamod, och ska låta det ta den tid det tar.
Nå, kanske.
Väntar spänt och en aning ansträngt på
något mer trängande och närliggande.
Ni som vet vet, och ni som inte gör det
behöver kanske inte göra det heller.

"Just because you left and said goodbye..."

"...do you think that I will sit and cry?"
- John Lennon, "Just Because"
"If you ever feel like no one
And your heart is all but free
If you're bruised and beaten to your soul
Come all the way to me...
"



Och hur jag älskar romantik.

Romantik handlar om drömmar. Rosor och solnedgångar, nej. Inte ens sällskapet, kärleken, är nödvändig.
Men drömmarna, hoppet och tankarna de väcker, det är där romantiken ligger. Och det är vad jag upplever nu, utan någon att ha nära eller att älska. Jag har släppt mig själv fri.

En promenad på hala gator, med solen lågt ovan husen.
Sluter ögonen och njuter när det oväntat varma ljuset slår till i ansiktet.
Når en skugga och öppnar leende ögonen igen.
Glittrande buskar framför mig, och det är nog första gången jag får
användning för uttrycket "häpnadsväckande vackert".

Mörkret faller tidigt, och det gläder mig också, för då kan jag låtsas att det
redan är kväll (snarare än eftermiddag), och göra bruk av mitt nya citat.
För nog känner jag mig stadig: Harmonisk och stark,
men inte krävande eller tvingande.



"...'Cause tonight, I'm as sturdy as I can be
I'm as sturdy as I can be"

- Banjo Frog, "I'm As Sturdy As I Can Be"

En höna av en fjäder...

... eller toppen på ett isberg.

Vad ser jag, vad ser jag inte? Vad vet jag, vad tror jag att jag vet och vad är det egentligen jag undrar?

En kväll som förflutit i det tysta, tidens bäck porlar inte. Och vad hände med solen, stjärnorna och månen? Snön kanske har svalt dem, som den har svalt allt annat med ett svalt lager.

Vita murar styr mig på vägar jag inte ämnar gå; de är vackra men bara att se på.
Bryter mig ut till en värld av svart, grå lera, där monster av ljus patrullerar och fotfästet försvinner lika snabbt som en själv. Förskräckt genar jag genom portar av inget särskilt, portar av något som en gång glänste och som ännu bara förlorat hälften av sin glöd. Vid väntans lilla palats vänds världen uppochner, för ut ur mörkret kommer en best, men det är fel best, jag vänder mig om med avsmak, men tålamod. Tids nog.

Tids nog.

RSS 2.0