Julius V
Det var i liknande lägen
som jag för första gången
formade mitt jag till ett språk
i sin egen rätt.
Det var mot en bakgrund av
rullande tungor och ärr
som jag slöts och fylldes
av tomrummet i allt utanför.
Det var bakom ryggar
och över bord
som mina ord
skalv i mina ögon
och mitt blod
inte rann utan löd.
Alpha till omega
Regnet är omärkbart i luften
men uppenbarar sig som en glans
på marken och i ljuset och i doften
av grönskan som ligger tät
kring verandan.
Som en kyla i axlarna men en värme
i ljuden, white noise, wet noise.
Och du står handfallen bland fallfrukt
i skydd från ett skyfall,
under trädets knotiga grenars väv.
Som hans händer är
dess kvistar, som hans lockar
dess löv, som hans kärlek
de röda äpplen du inte ids plocka.
Som marmor är himlen,
ljus och ren men
med vener och sprickor
till det blåa därunder.
Porös och mottaglig,
djup och omfattande,
fylld av sådant ingen kan se.
Färgen violett, skikt av ozon,
virvlar, fronter, emotioner.
Satelliter som tankar
och stjärnor som minnen.
Av skärgård och himmel.
