Planck

som jag för första gången

formade mitt jag till ett språk

i sin egen rätt.

Det var mot en bakgrund av

rullande tungor och ärr

som jag slöts och fylldes

av tomrummet i allt utanför.

Det var bakom ryggar

och över bord

som mina ord

skalv i mina ögon

och mitt blod

inte rann utan löd.