Droppar i hav

Jag trodde att ord
var på väg att bildas,
fraser byggdes som hav
mot mitt pannbens strand.
Så öppnade jag min mun
och mellan läpparna rann de
som timglasets sand.
 
I skyfall satt jag stilla och tyst
med regntunga himlar i ögonen
och skönsjungna toner i öronen.
Som den frukt som fann Newton
fann en droppe min hjässa
och jag gjorde en upptäckt
skön som fysik.
Att ljudet av regn över asfalt
är vackert som musik.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0