Fyrtornet III

Jag ser rakt in i torrdockan och undrar
hur lång tid den tog att bygga.
Vilket arbete som lades ner
på att ge de trötta och slitna
en chans att hänga kvar, lite till.
Det ultimata fältsjukhuset;
och slaget som symbol är tillbaka.
 
Hur våra tungor möttes i en kamp
om allvarets och lättsinnets storhet,
hur våra knytnävar slog
samman med våra knytnävsstora knyten
av blod, svett och tårar.
 
Det är en evig strid.
Och ändå fåglarna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0