Parallell
Jag somnar till ljudet av
doften av nyklippt gräs
som slår mot fönsterblecket.
Utanför målar solen mjukt
tankar på morgondagen
över en obemärkt husvägg.
I min säng vrider jag
den svällande dagern
av och an i jakt på
en känsla av vemod
att anförtro mig åt.
Tegeltaket knarrar under
syrenens korta blomning
men ska inte ge vika än.
som vinden darrar
när den sträcker sig
mellan vakuum och varande
andas jag skälvande in
en del av ett universum
vilket håller mig vid liv
när solen stiger
och det regnar under träden
Kommentarer
Trackback
