Planck

Den har vuxit länge nu, känslan av att
något större borde skrivas,
något högre borde sägas,
något mer trängande än ljus
borde visas.

Det brinner så mycket, i världen.
Slukande, störande, förgörande eldar.
Närande, värmande, älskande brasor.
Och sådana som är både och eller mitt emellan.

Jag tröstade ikväll en vän,
men kände hoppet tryta.
Jag tröstade igår en annan,
och kände det växa.

Godhet, godhet, godhet.
Lyser igenom mig.
Vakar över mig.
Räcker bortom mig.
Större, högre, djupare.

In, förbi ögat, örat, hjärnan, hjärtat;
till benen, vår grund och stomme, vår bas.
Och får den att lysa.