Kungshöjd 2.0.2

Precis som jag överblickar min stad,
inte från kullerstenar eller
gnisslande spårvagnar
utan från ovan,
ser jag objektivt ner på min själ.

Och jag vet inte om det är kylan
i luften eller kylan i bröstet
som får mina ögon att vattnas så att
ljuset från den sjunkande solen bryts
och krackelerar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0