Förgätmigej
Bara en sån sak som Göta Älv-bron
i vintermörker kan ta mig tillbaka.
Till ett telefonnummer i ett baksäte.
En avvägning utanför porten.
Ett första möte,
utan preludium eller orsak.
Och en natt som inte tog fart förrän då.
Och en skuld som aldrig riktigt försvann.
För även om jag inte gjort något,
visste jag att jag kunnat.
Det var det som drev mig till
att driva dig ifrån mig.
Hon sade att jag skulle slippa
möta minnena överallt, hela tiden,
i mitt nya tomma rum,
i mitt nya tomma hem.
Men tvärtom fylldes det nya tomma
med mina gamla minnen.
Det enda jag tog med mig när jag gick.
Jag kan fortfarande frammana dig;
ståendes här bredvid min säng,
i klänning som alltid, svallande hår
och stora leende ögon.
Brännande, brinnande brunnar.
Skillnaden mellan våra lidanden
är att jag aldrig måste glömma ditt.
