Cinematografin
Rutorna är så jämnt smutsade
att skärpan i världen utanför försvinner
och utsikten blandas med insikten,
det bakom flyter ihop med det framför,
en tvåvägsspegel i singularitet.
Och jag ser in,
och jag ser ut
som ett barn klistrat
vid färgglada rörelser och ljud.
För om det är något jag fått behålla
är det min förundran,
varje gång min naivitet slås i bitar.
Att lära sig, att få veta.
Det är den största trösten vi kan få,
i en så outgrundlig befintlighet.
I min tillvaro söker jag två saker:
Bot mot min ångest eller flykt därifrån.
I brist på det förra blir det flykten.
Från verkligheten till andra sidan linsen.
Där söker jag det filmiska, betraktandet,
förlossningen, förankringen.
Lösgörandet från Moder Jord
och Gubben i Månen.
Det är därför jag skriver,
det är därför jag ställer mig utanför;
i den verkliga världen
är saknaden också verklig.
