Nekrosis 2
Alla dessa gnistrande pärlor,
uppspända, uppträdda, upphöjda.
Men allt de belyser är kylan i
människornas blickar.
Global uppvärmning,
lokal infrysning.
Inlagda i salta tårar som fiskar,
ljudlöst gapande på varandra och på
en händelseutveckling de inte rår på.
Under loppet av en livstid slösar de
sina sista andetag på att tala
till de som inte förstår,
i ett land där inga ljud längre hörs.
Även cancern ger upp,
kravlar därifrån och
in i ditt/sitt skal.
Kommentarer
Trackback
